Medmänniskan

Femte Moseboken 15:7 – 11

Romarbrevet 13:8 – 10

Matteus evangeliet 5:38 – 48

Psaltaren 103:1 – 6

Temat är medmänniskan och handlar om hur vi ska leva med vår nästa. Texterna ovan ger vissa svar och pekar ut några riktningar för hur vi ska leva tillsammans. Men det kan vara svårt att förstå dessa tankar och ord i vår tid. Här följer ett Jesus-citat som kontrasteras mot en modern utsaga tänkt för ”goda hjälpare” som ofta glömmer sig själva.

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem, sa Jesus.

Jag, Grand Chaplain, säger er: Allt vad du gör för andra människor ska du också göra för dig själv.

Det finns så många krav och förnumstiga uttryck som ska hjälpa oss att leva och navigera genom livets strömmar. Jag vet inte om dessa olika ordspråk och uttryck ger oss hjälp eller stjälp. Det är inte så lätt att leva och navigera genom livets stormar och kaosmakter. Men en sak är oerhört tydlig om man läser dagens texter. Livets lotter fördelas orättvist och solen går upp över rättfärdig likväl som orättfärdig. Vi har alltid de som är fattigare och olyckligare omkring oss. Vi har alltid de som är rikare och lyckligare lottade omkring oss. Alltid finns det någon att spana på och någon att avundas. Alltid finns det någon stackars sate som har det värre och sämre som vi försöker undvika att bli lik. Sånt är livet.

Varje dag påminner oss psaltaren att vi kan vända oss i tacksamhet till Gud. Det finns alltid något att tacka för, livet är en gåva från Gud och varje hjärtslag och varje andetag är skäl till att tacka Gud, så länge vi lever. Alla vi som har mera kraft och förmåga än att bara andas och känna pulsen slå inom oss, har möjlighet att dela med oss av våra talanger, förmågor och gåvor som vi har fått.

Jag tycker Jesus till och med säger att det är vårt ansvar att dela med oss och ta hand om vår broder och syster och medmänniska. Vi har ansvar för att dela det vi har i överflöd med våra medmänniskor. Vi har möjlighet att känna den andres puls och låta den andre känna vår puls och låta livet delas mellan oss. Vårt uppdrag är att värna livet hos oss själva och hos nästan, vi ska inte dräpa eller stjäla eller bryta något av buden eftersom det skadar vår medmänniska, skapelsen, Gud och oss själva.

Finns det någon främling som vistas i din närhet som du kan hälsa på och presentera dig för? Har du hälsat på grannen i din port? Kan du förnamnet på din granne? Främlingen, tänk om det är en blivande vän, som du längtat efter, men inte ännu vet om. Du som alltid står till tjänst för andra människor. Kom ihåg att också du själv är en människa som du behöver lyssna till. Se de människor du möter i vardagen och låt dig beröras av dem. I detta inkluderas även den människa som ser tillbaka på dig genom spegeln. Låt ditt liv beröra dem i din närhet som du möter. Då kommer främlingen inte vara främmande längre. Rädslan för det främmande kan tona bort. Då förvägras rädslan att styra livets val på samma sätt.

När det var nine eleven 2001, då kraschade flygplan i World Trade Center i New York. Rädslan för främlingen och det främmande har sedan dess accelererat. Kanske är det med rätta vi är rädda för främlingen. Men samtidigt kan vi se hur främlingar på gatorna runt de brinnande skyskraporna hjälper varandra och kommer varandra nära med stöd och omsorg. Detta mönster upprepar sig varje gång stora katastrofer händer. En del blir mer rädda och en del öppnar sina hjärtan, sina hem och sina händer för främlingen.

Du vet väl om att en stor katastrof i ett vanligt liv kan vara att katten dör eller ett snubbel som leder till ett brutet ben… Dagens texter är skrivna i en tid där rädsla för främlingar fanns och frågan om vem som är innanför och utanför var aktuell. Vem är det som ska få ta del av gemenskapens samlade frukter och rikedomar? Vad är mitt ansvar som människa och som tillhörig det utvalda folket i kontrast till de andra av mitt folk och de andra främlingarna?

Jonas Bodin, Grand Chaplain

Kära Riddare, Damer, noviser och postulanter,

I Ordens levnadsregler står följande, (jag har fetmarkerat, den del som jag vill ge redskap till att efterleva):

”St. Bernard av Clairvaux’s levnadsregler äger alltjämt giltighet. Dessa omfattar tillvaratagande av kropp, själ och ande. Arbeta med glädje, men tro icke att aktivitet i sig själv är en dygd.

Materiell framgång kan försvaga dig väsentligt och det är ett faktum att målet med det jordiska livet icke är materiell rikedom eller obegränsad glädje och njutning.

Avsätt en bestämd tid var dag till meditation, du är själv ansvarig inför dig själv.

Se icke ned på oupplysta som aldrig har haft tid till sin andliga utveckling.”

Hur gör man för att meditera i en kristen kontext? Vad kan avses med detta?

Som Grand Chaplain vill jag ge några ledtrådar och redskap som jag funnit värdefulla för mig. Prova dem och se om de passar dig.

Jag läser söndagens evangelitext som den presenteras i psalmboken. Sedan funderar jag över texten och försöker förstå den. Jag brottas med texten och försöker sätta in den i ett modernt sammanhang. Hur skulle det gå till idag? Under hela tiden söker jag efter Guds tilltal, vad kan Guds vilja säga mig och medmänniskan idag genom detta.

Johannesevangeliet 7:53-8:11

Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariséerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: »Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?« Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.« Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: »Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?« Hon svarade: »Nej, herre.« Jesus sade: »Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.«

Hur skulle det kunna se ut idag?

Jag tar rast och går till fikarummet. Där sitter mina arbetskamrater och några gäster som kommit utifrån. Diskussionen är het och högljudd när jag kommer in. De diskuterar de senaste händelserna i skvallerpressen. Någon har visst varit otrogen med någon annan. Diskussionen är eldig och olika nedsättande ord om de inblandade hörs. De verkar inte vara vatten värda. Att fel har blivit begångna är ypperligt klart. Frågan är bara om det är han, eller hon som gjort fel? Eller är det älskaren eller älskarinnan, eller kanske bästa vännen som skvallrade inför pressen? Det är svårt att få rätsida på vad som hänt och fakta om fallet lyser med sin frånvaro. De moraliska omdömena är stenhårda, utan nåd.

Hur ska jag nu tackla denna situation? Jag blir frågad om att döma mellan de olika lägren i fikarummet. Vem har rätt och vem har fel? Jag blir tyst och generad.

Jag ritar lite på tidningen som ligger på fikabordet och läser ett par ord i krysset. Hopen blir högljudd och kräver mig på svar.

Jag tiger och till sist vänder jag upp ansiktet och säger: Den som aldrig snackat skit om någon, Den som själv vågat visa sin egen sårbarhet, Den som själv sökt hjälp när livet skitit sig. Den kan få berätta på vilket sätt den skulle vilja bli bedömd och bemött i denna situation.

Rummet tystnar och ingen säger något mer. Jag tar till orda: Är det ingen som vill prata om livets insida? Prata om livet så som det är egentligen och inte bara om yta och utsida.

Reflektion:

Jesus och äktenskapsbryterskan står det om i dagens evangelietext. Rubriken är diskutabel.

Men är kanske poängen inte om domen och dömande? Kanske poängen är att inte straffa snarare än att döma. Alla inblandade i dagens text är överens om brottet, äktenskapets skaklar har hoppats över. Men frågan är hur straffet ska utmätas.

Stening är straffet. Men vem ska vara bödel? Ingen är fri att vara bödel, alla väljer att låta bli. Gå nu och synda inte mer, är slutklämmen. Kanske det är det viktigaste.

Sluta upp med synden och det som förstör relationer och närmiljö. Börja leva rättfärdigt och så som du vet att du ska. I dagens samhälle handlar det kanske om mat, miljö, klimat, träning, invandraren, flyktingen och mycket mer. Gör det som du vet är rätt och straffa inte andra när de gjort fel, erkänt och vänt om.

Hur går dina fantasier och dina berättelser när du gör om evanglietexterna till dagens miljö? Vad får du för ledtrådar till hur du ska leva ditt eget liv genom detta?

Jonas Bodin, Grand Chaplain

Temat för dagen är den kämpande tron. Tro kan vara härligt och underbart men att tro kan också vara svårt och kämpigt. Är det tron som kämpar mot något eller är det vi som kämpar med tron? Är tron något vi äger eller något som vi bär med oss? Eller är det snarare så, att tron är en brinnande veke som kan sätta världen i brand?

I dagens gammaltestamentliga text får vi följa med Elia på hans flykt från drottningen Isebel. Elia hade just stått upp för sin tro och hade stridit hårt och dödat alla Baalsprofeter med svärd. Elia blev ensam kvar och flydde från drottning Isebels vrede som lovat att han ska dödas med svärd liksom Baalsprofeterna. Under flykten som gick rakt ut i öknen kom Elia in i en djup svacka. Han såg ingen framtid för sig eller landet. Han satte sig ner och önskade att han kunde få dö, trots att det just var döden han flytt från. Han bad Gud om att hans liv ska få ta slut. Men en budbärare kom med mat och dryck och sa åt honom att äta. Två gånger skedde det att han fick mat och dryck innan han fick instruktioner att gå vidare. Han gick i fyrtio dagar och fyrtio nätter till Guds berg Horeb.

Elia såg ingen framtid och hade inget hopp. Han var inne i en kraftig depression/svacka efter att ha kämpat en hård kamp för sin tro. Kanske var han utbränd och nedsliten efter att ha tagit ut sig fullständigt. Ingen framtid kunde han skymta och hans liv var hotat. Han såg inte vägen vidare. Allt var ett töcken och han var ensam kvar. I denna utmattade kommer någon med mat och dryck som ger kraft att fortsätta leva och söka efter

Detta skulle kanske kunna klassas som en utmattningsdepression, att under en tid följt sina impulser och gått över alla gränser. Boten var för Elia en tid i stillhet, undandragen världen och få upprepade instruktioner om att äta och dricka.

Episteltexten får vara bron över från Elia till Jesus och kvinnan i Simons hus. I den påminns vi om att vi kommer att möta prövningar, men inte över vår förmåga. Ty när Gud sänder prövningen visar han också en utväg, så att vi kommer igenom den. Eller med Lina Sandells berömda ord: som din dag är, så skall din kraft ock vara. Men nu över till Jesus och kvinnan.

Jesus halvligger på divanen liksom alla andra männen i rummet. Armen ligger över den runda kudden, fötterna är vikta bakåt bort från mitten av rummet där maten serveras. Runt omkring maten ligger alla männen. Kvinnorna kommer in och passar upp och serverar mat och dryck. Männen ligger till bords och samtalar. Alla är medvetna varandra, männen om varandra och om kvinnorna runt omkring, kvinnorna om männen och de andra kvinnorna. Alla lyssnar spänt och uppmärksamt på konversationen mellan gästen Jesus och värden Simon.

Simon ser hur synderskan kommer in, han reagerar på hennes blotta närvaro. Rangordningen i staden är uppenbar för alla. Alla vet vem som har vilken position. Kvinnorna får vara med i rummet eftersom det är en offentlig middag. Männen i centrum och kvinnorna får vara med i periferin. Synderskan ställer sig bakom Jesus fötter. Hon hukar när hon ser Simons reaktion på hennes närvaro. När ordväxlingen sker mellan Simon och Jesus tränger tårarna fram och droppar ner på Jesus fötter. Hon hör hur de diskuterar om förvaltare och banklån och om förlåtelse. Hon hulkar av gråt över hans fötter och det långa svarta håret torkar upp tårarna. Hon knäcker en flaska balsam och väldoften sprider sig över rummet och in i hela huset. Hon torkar den överflödet med sitt hår. Kvinnan, Jesus och huset luktar ljuvligt av balsam. Han ser hur hon gått mot alla fördömanden och fördomar. Han ser hur hon handlat i tro, av tro.

I Vallentuna där jag jobbar kan jag idag se spår av människors tro på många olika sätt. Det finns de människor som brinner för sin tro och kämpar för sin tro. En del kämpar mot Coronavirus och smittspridning inom vård, skola och omsorg. De närmar sig många utmattningens rand och söker efter platser där de kan få vila och återhämta sig.

Många är de som utmattade tvingats dra sig undan och söka nya vägar för att få utlopp för sin tro, sitt hopp och sin kärlek. Många är de som nu flyr från krig och förföljelse för att rädda sig själva till platser där de kan finna skydd och vila.

I Vallentuna ser jag också spår av människor som i förtvivlan och sorg brustit i gråt över omgivningens fördomar och fördömanden. Många av dessa har, när de mött barmhärtighet och förståelse kunnat bryta spiraler av fördömande och negativa tankar. Då är det som om någon brutit en flaska balsam. Effekten har blivit att väldoft som sprider sig över dem och hela omgivningen. Väldoft, som tar sig uttryck i rätade ryggar, stärkt självkänsla och ökande självförtroende. Både hos de direkt inblandade och hos de runt omkring.

Krigslarmen som ljuder nu och flyktingarna som flyr skapar behov av levande tro som omsätts i handling. Levande tro som bär hoppets frön och sträcker ut barmhärtiga händer mot den som behöver. Vår värld ropar efter trons och kärlekens balsam, som läggs på de traumatiserade flyktingars sår. Så kan världen läkas och en ny morgondag komma.

En levande tro utmanar och kräver att bli tagen på allvar, den ställer sig i vägen för det politiskt korrekta och utmanar förstelnade föreställningar och rigida tankebanor. En levande tro kan förändra världen och värden. Hur kan den tro du bär på forma och omforma världen?

Jonas Bodin, Grand Chaplain, OSMTH

Gammaltestamentlig läsning Jesaja 58:6-11

Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!

Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag.«

Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.

Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.

Evangelium Johannes 12:20-28

Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.« Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då

Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom. Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.«

Ångesten river i bröstet, vägen framåt syns höljd i töcken och dunkel. Det är en känsla som många av oss är välbekanta med just nu. Men det var också så som Jesus kände inför sina sista dagar i Jerusalem. Jesus såg hur molnen fördunklade himlen och oron över framtiden som han och lärjungarna bar gavs uttryck i bön till Fadern. Fadern svarade och gav Jesus tro och hopp inför det som skulle komma. Jesus såg att vägen framåt för honom var att gå kärlekens väg och inte värja sig mot våld och vapen. Han mötte makthavarna öga mot öga.

Han stod upp för sanningen och stod vapenlös och stilla inför de som dömde honom till döden. Vad innebär detta för oss idag? Vad innebär det att gå kärlekens och barmhärtighetens väg i vår kontext i vårt samhälle?

Jag vet inte hur ditt liv och dina sammanhang fungerar. Men jag vet att det vi behöver som människor är att få tala sant om det som känns och dela den oro som vi var och en bär på. Jag vet att vi behöver någon som lyssnar till oss var och en, utan att döma eller fördöma.

Jag vet att vi var och en behöver få bli tröstade när vi är ledsna och få våra tårar torkade av någon som låter oss gråta tills gråten tar slut. Jag vet att vi alla behöver få samtala om det som ger hopp och få hjälp att så hoppets frön om en ny framtid fylld med fred och frihet. Så låt oss vara varandras medmänniskor och ge varandra hopp. Låt oss tala om vår tro. Låt oss visa varandra kärlek och göra kärlekens gärningar.

BÖN

Inför dig, som är all rättfärdighets och godhets källa, kommer vi i bön om hjälp till allvar och uthållighet när vi söker din vilja.

Gud, vi ber om ärlighet hos mänskligheten och världens ledare, så att vi ser hur vi lever på jorden, inspirera oss att se var vi måste ändra vårt sätt att leva för att rädda världen. Hjälp oss att se vår synd, det som förstör livet för oss själva och andra. Hjälp oss också att se det goda hos oss själva och hos andra. Vi vill dela det goda livet med alla på vår jord. Hjälp oss att leva i fred med varandra. Gud, vi lyfter fram hela skapelsen inför dig, med bön om att vårt bruk och missbruk av skapelsen ska tolereras och förbättras.

Hjälp oss att liksom Jesus, riva murar som är mellan oss, låt din kärlek flöda över världens och våra gränser. Gud, du som vill fred och liv. Sätt en gräns för ondskan och vansinnet. Vi ber för människorna i Ukraina och i krigszoner. Vi ber att ledare och människor med makt ska besinna sitt ansvar inför Dig och inför sina folk. Gud förbarma Dig!

Visa oss var och en på vilket sätt vi är kallade att följa dig och efterlikna dig i våra liv, med våra olika förutsättningar, personligheter och förmågor.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.

Låt oss gå med Gud i ryggen och Jesus vid vår sida och med händerna fria att tjäna vår medmänniska

Med vänlig hälsning

Jonas Bodin

Grand Chaplain

Episteltext. Första Johannesbrevet 5:6 – 12

Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga. Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son.

Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar

När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

Betraktelse

Johannes står på stranden till Jordanfloden alldeles i närheten av det stora vadstället över floden. Människor med karavaner från Afrika eller från Asien via Sidenvägen på väg till Jerusalem kommer den vägen förbi. Till Johannes kommer också människor från Jerusalem och Jeriko och kringliggande städer för att lyssna på vad han har att säga. Han är en välkänd profet som de gärna vill lyssna till. Johannes budskap är kärvt och han påtalar det som blivit fel i människors liv och pekar på en väg framåt som kan göra deras liv bättre. Han döper människor till syndernas förlåtelse.

Jesus kommer till Johannes och ber att få bli döpt. Johannes protesterar och menar på att det är Johannes som behöver bli döpt snarare än Jesus, eftersom Jesus redan är rättfärdig. Men efter lite käbbel döps Jesus av Johannes.

Kanske var det för Jesus och Johannes på samma sätt som när jag klev ner i Jordanfloden för några år sedan.

- Oh, så kallt, säger jag efter att ha stoppat ner fötterna i Jordanflodens vatten. Jag känner hur det kalla vattnet får fötterna att stelna till. Leran pressas sakta upp mellan tårna samtidigt som fötterna glider ner genom dyn mot den bärande bottnen. Jag håller nätt och jämnt balansen på det slippriga underlaget. Bredvid mig kliver kandidaten som vill förnya sitt dop ner i vattnet.

Jag hör hur vattnets kyla pressar luften ur lungorna tillsammans med ett tjut. Nu står vi båda nere i vattnet. Vi hasar tillsammans ut i flodfåran. Vattnet kryper upp mot låren och närmar sig magen. Kandidaten doppas ner helt under vattnet och kommer sedan frustande upp genom vattenytan. Då säger jag: ”Nu har du förnyat ditt dop, fortsätt nu att varje dag leva i ditt dop.” Sedan går vi hand i hand upp ur vattnet med grå kletig lera som inpackning runt fötter och underben.

När Jesus döptes och rösten hördes från himlen är det liksom startskottet för Jesu offentliga verksamhet. Det är starten på hans stora prediko-turné när han förkunnar himmelrikets hemligheter för människorna. Han jobbar sedan resten av sitt liv för att återställa relationen mellan Gud och människor.

Gud, låt oss alla döpta varje dag leva i våra dop och lyssna till orden ”Du är min utvalde, du är min älskade”. Hjälp oss att hitta vart vår kallelse ska föra oss och hur vi kan närma oss himmelriket tillsammans. Amen.

Jonas Bodin, Grand Chaplain OSMTH

Grand Chaplains sida

Tidigare Predikan

Medmänniskan

Kära Riddare, Damer, noviser och postulanter,

Betraktelse Den kämpande tron 2022-03-11

Nu är det fastetid och förberedelsetid inför påsken. 2022-03-02

Betraktelse Jesu dop 2022-01-27

Episteltext. Första Johannesbrevet 5:6 – 12

Evangelietext Lukas 3:15 – 17, 21 – 22

Betraktelse