Så Jesus ord gör er inga bekymmer kan knappeligen handla om hjärtats tillstånd. Jag tror att en viktig nyckel är att inte skapa egen oro och bekymmer för morgondagen. Jag är naturligtvis orolig för hur det ska gå när hälsan vacklar på mig eller mina anhöriga. 

Min oro är legitim/sann och får bäras till Gud i eller som bön.

Men när tankarna kommer och jag hakar fast i dem och börjar tänka på min eller mina anhörigas begravning och hur arv ska fördelas, då har jag sprungit iväg i min tanke och gör mig bekymmer som inte är dagens bekymmer. I vart fall när mina nära och kära inte är dödssjuka, utan när de just fått diagnos på allvarliga sjukdomar, som i de allra flesta fall blir botade och det finns flera års livstid kvar.

Nä, Jesus skriker ut sin ångest och förtvivlan och kastar den till Gud. Här, såhär orolig är jag.
Detta är mitt hjärtas oro. Detta är min tillvaro. Såhär är det för mig just nu. Han bottnar i sig själv och i sin egen smärta och oro.
Sedan urskiljer han sin vilja.
Jag vill inte gå igenom denna smärta och oro som jag anar ligger framför mig. Men Gud, finns det ingen annan väg för mig, så låt mig vandra med dig på denna väg. Gud, gå med.          
Nu tillbaka till mig. Gud är enligt min erfarenhet inte den som gör livet till ett liv i sus och dus.
En som undviker lidande och smärta. Gud är en som vandrar med, genom lidande och smärta, oro och ångest.
Gud är en som delar lidande och smärta trots att livet hotas.
Gud är den som är med och pusslar ihop resterna av mig, när jag krossats under livets olika påfrestningar och trauman.